varför pratade hon inte med mig

idag är det så fruktansvärt tung, en mycket god vän tog sitt liv. Jag pratade med henne i fredags och hon sa ingenting om hur illa det var med henne och sedan gick hon direkt och köpte sig ett rep efter vi sagt hejdå. Just nu är det bara så tungt,

att leva riktigt fattigt

Jag fick ett tips om hur jag kan se hur mycket jag kan gå ner i arbetstid. Om man börjar med att leva riktigt fattigt för att se hur mycket pengar det minimalt går åt, och sen ökar tills man själv känner det är nog. Nu går det väl inte leva riktigt fattigt; jag har ju tak över huvudet, kläder på kroppen, värme och el. Men eftersom jag vill veta hur långt ner jag kan gå ner i arbetstid, just nu är målet att jobba halvtid, tycker jag det är en bra idé. Och just nu har jag en hel del annat att göra, som inte renderar nöjesutgifter så jag ska testa 2 veckor framåt till att börja med. Tanken är handla bara det absolut nödvändigaste i mat och annat, samt så lite cigaretter som möjligt.

Men ett litet dyrare nöje är redan inplanerat, förutom tandläkaren om en vecka, och det är att äntligen genomföra en av mina drömönskningar, dricka ett Amarone-vin med min son. Vinet kostar ca 250 kr så det dricker man ju inte hursomhelst. Till detta ska jag köpa mandelskorpor. Men jag har drömt om det sedan två år tillbaks då jag drack denna underbara dryck i Italien, men det har bara inte blivit av, och min son som aldrig testat vill så gärna. Så på fredag hoppas jag det blir.

Julmånaden kommer inte bli dyr för mig, förutom lite julklappar. Jag jobbar nämligen hela julhelgen, och får julmat och julstämning där, så jag kommer hoppa alla juldekorationer hemma, förutom min allra käraste tomte. Nyårshelgen vet jag inget om ännu, men tänker inte ordna fest hemma hos mig, det får någon annan ta i år.

Nu ett par veckor framåt måste jag; bli klar med mina tentauppgifter, har tagit en komp-dag för detta och så ska jag sätta mig en ledig dag nästa vecka. Jag vill också bli klar med boken om Maria Stuart samt skriva lite i mitt Skottlandskompendie.

försöker jag komma undan det jag är rädd för?

Igår var jag på biblioteket och lånade; två böcker av Ian Rankin, en suverän deckarförfattare och de utspelar sig i Edinburgh (ett nytt mål är att läsa igenom alla hans böcker), en reseskildring från Skottland och så den tjocka boken om Maria Stuart, skottarnas drottning (som jag läst flera gånger men som bara är så bra) och så en pytteliten bok om Spanien. Jag undrar jag, är det ett "omedvetet" försök att hitta alla roliga historiska saker som finns i Edinburgh med omnejd för att slippa undan att åka till en ny (Alicante) plats. Just nu känns det iallafall bäst med det förstnämnda, som jag känner till och som då har bättre ankomsttid. Men ska läsa om Alicante och hoppas på att hitta något där som får mig att övervinna rädslan att åka till en okänd plats och landa mitt i natten. Det blir hursom bra mycket billigare än Skottland.

Massa litteratur om resmål och historia ska jag dock hiva i mig nu under de närmaste månaderna, det ger så mycket mer med resandet om man känner till vad man tittar på. Så nu har jag något att göra, som inte kostar något, medan jag sparar till mina tilltänkta resor.

4 timmars arbetsvecka

Nu lägger jag ifrån mig boken 4 timmars arbetsvecka, konsten att leva mer&jobba mindre av Timothy Ferriss. Visst gav boken mig ett och annat visdomsord, men jag insåg rätt snabbt att hans idéer om att bara jobba 4 timmar i veckan inte är tillämpbara för en underbetald undersköterska. Det mesta handlar om att prioritera e-postläsning (jag som bara har ett par i månaden), skaffa en assistent som jobbar åt en, effektivisera sitt företag eller om man är anställd försöka få chefen att gå med på att man distansjobbar.

Det som jag tog till mig var att göra en "drömlinje", dvs vad drömmer jag om; saker att ha, göra eller vara. Lista sedan drömmarna och beräkna kostnaderna, utslaget på t ex en halvårslinje. Lägg sedan ihop kostnaderna och så får du ett månatligt inkomstmål för detta eller ännu bättre, dela summan med 30 dagar så får du det dagliga inkomstmålen, för att realisera dina drömmar. Just nu hamnade jag på 54 kr mer om dagen, ingen stor summa för att genomföra 4 av mina drömmar, men var ska jag som inte har företag dra in dessa pengar från.

Jag fastnade också som jag skrivit tidigare, för hans avsnitt om resor. Han menar att en eller två fjuttiga semesterveckor inte förändrar särskilt mycket, man behöver vara iväg minst en månad för att varva ner och ta till sig nya intryck etc. Här gjorde jag som han skrev och listade mina rädslor för ensamresande,för att kunna ta itu med dem, har dock inte lyckats med det sistnämnda än.

Den kanske viktigaste saken jag tog till mig i boken var AVSLUTA ÄVEN NÄR DU INTE ÄR FÄRDIG OM DET INTE BRA, så jag valde att avsluta boken innan jag läst den färdigt, något som jag sällan gör med böcker.

vad i ??? ska jag göra istället

Nu har jag i ungefär tre månader sänkt min arbetstid med ca 6 timmar i veckan, med kortare perioder med mer jobb pga skolarbete och att jag varit med tyska elever. Jag börjar känna av effekterna av att jobba mindre; jag har t ex inte lika ont i min axel längre vilket har visat sig i att jag inte haft någon sjukdag under den här perioden. Jag känner mig också lite mer tillfreds med mig själv både hemma och på jobbet. Och faktiskt får jag gjort mer på jobbet trots att jag tillbringat mindre tid där.
Nu har jag fram till årskiftet på mig att minska min arbetstid lite som jag själv vill, och blir livet trist så är det ok att jobba lite mer under dessa trista tillfällen. Den möjligheten kommer jag inte att få från mitten av februari, för då ändrar jag min anställning till en 70% tjänst.
Och det är ju lite det som hänger över mig, för livet är lite trist då och då, och mer och mer sådana dagar blir det nu när jag får mer tid över. Så vad gör jag då, när jag inte har lika många stunder att ha fullt upp på jobbet eller snacka med arbetskamrater. Fri tid är jätteskönt, men det gäller att hitta något meningsfullt att göra med tiden också. Resor räcker bara för någon vecka då och då, böcker orkar jag inte läsa hela tiden och träffa massa folk har jag bara inte lust med (är ju ensamtiden jag mest var ute efter när jag ville jobba mindre).

Läser lite böcker om det här, och det visar sig att det är fullt normalt, alla som går ner i arbetstid drabbas av lättjans leda. Tipsen jag fått här, är att vänta ut "det onda" för det tar ett tag att göra sig av med föreställningen att hela tiden vara verksamhet, man måste så att säga vänja sig vid lite leda. Sedan gäller det att hitta något man brinner för, något som får en att helt glömma tid och rum. Ja det kan jag göra, men dock bara för korta stunder eller dagar. Böckerna berättar att det finns två huvudsaker att få bort lite leda, och det är att ständigt lära sig något (språk, idrott, hoppa fallskärm) samt att hjälpa andra.

Hm får ägna dagen som är helt fri till att fundera ut vad sjutton jag ska göra med min lediga tid. Aldrig är man nöjd, förut jobbade jag för mycket, nu har jag för mycket fritid.

en ny tanke

Håller på att läsa en bok, en tjock en, om hur man kan gå ner i arbetstid så mycket som till att jobba 4 tim per vecka. Jo passar säkert Tim Ferris, som är egenföretagare, dock inte en stackars underbetald undersköterska. Men jag har iallafall nappat på en idé han har, att göra sin restid lite längre än bara en eller två veckors semester, för att dels se lättjans behag i ögonen, dels stärka sig själv.
Nu är jag ju en fegskit, men har alltid drömt om att göra en längre resa själv, just för att se om jag fixar allt som hör till på egen hand. Men en sån vågar jag inte än, så därför tänkte jag att jag ska träna mig. Så jag ska (försöka) testa en vecka först. Satte mig och planerade lite efter Ferris idéer. Och så här blev det;

en vecka i Alicante i Spanien i slutet på januari eller februari, beroende på när jag får ihop pengarna. Varför hit? Lagom flygtid, lite varmare och så ganska billig resa; precis mina planeringskriterier. Sen satte jag mig att skriva ner vad jag är rädd för, för att kunna möta dessa rädslor. Och vad är jag då rädd för; jo, åka taxi ensam från flygplatsen till hotellet, äta ensam och gå ut och ta en öl ensam. Diskuterade detta med en jobbkompis som sa åt mig att jag inte kan ha alla hästar hemma, för det var väl inget och vara rädd för, och hon kontade med tänk om du blir sjuk och är alldeles ensam. Detta såg jag inte som nåt och vara rädd för, bara slå nian till hotellreceptionen så hjälper dom väl mig och barnen kan flyga ner nästan lika snabbt som ta sig till mitt sjukhus här hemma. Insåg hur olika våra rädslor såg ut och att egentligen var mina ganska löjliga. Ända tills jag såg att jag är tilltänkt att landa kl 23.40 i Alicante, ja himlars för det är väl när det är mörkt man riskerar att en spansk taxichaffis blir alldeles betuttad så han våldför sig på mig. Och då började jag genast tänka mig en resa till Edinburgh igen, bara för jag landar dagtid och för att jag varit där i år och då känner mig lite säker där.

Nu måste jag försöka jobba bort de här rädslorna, för jag vill iväg och jag vill till ett nytt ställe och just till Alicante.

Ska läsa ut Ferris bok, och göra upp en plan för min "testvecka" med egenresande. Fram tills dess sparar jag lite pengar, i form av minskade kostnader och genom att leta kryphål i min ekonomi, så jag ska kunna ta minipension några fler gånger i livet.
Första steget just nu är iallafall att eliminera; saker i min lägenhet som jag inte behöver och utgifter i min ekonomi. Jag ska också börja planera för att läsa lite spanska.

jobba mindre sova mer

De sista veckorna har jag inte jobbat mindre, snarare mer. Men har gjort roliga saker, som att visa min stad, gå på studiebesök och så snacka engelska dagarna i ända. Inget varar för evigt och på fredag är det slut, för då åker mina adepter hem. Helgen som varit har jag varit ledig och har då sovit mest hela tiden, vilket har gjort att jag tagit mig en allvarlig fundering på vad jag egentligen ska ta mig till med min "arbetsfrihet". Ska ju börja skära ner arbetstiden igen, och nästa år börjar jag min nya 75%-tjänst och som det är nu, verkar det som jag sover bort min frihet. För att sen vakna mitt i natten och vara klarvaken. Måste på allvar ta itu med sömnen, men vet bara inte hur, igår slocknade jag vid 5 i soffan och vaknade bara lite då och då, och sen upp kl 3 inatt. Tror jag måste börja med att träna på att hålla mig vaken på kvällarna.

Denna vecka är jag inte ledig nånting, jobbar och utbildas 7 dagar på raken, väntar redan på nästa måndag..