Saligare och giva än att taga

Min son har nog ärvt en del av mina gener ändå, fast det inte syns utseendemässigt. Han berättade igår att han är rätt pank, han studerar och försöker klara sig utan studielån så länge det går. I förrgår var han i stan med sin syster och systerson med 500 kr på fickan och när de kom in i leksaksaffären fick lillgrabben syn på en stor docka som kan prata, men den kostade 400 kr och mamman hade inte råd. Men då halade min son upp pengarna och köpte dockan. För som han sa, det är fan så mycket roligare och ge bort nåt till en fattiglapp istället för till någon som har en massa och den glädje han såg i lillungens ansikte var värt pengarna. Mmm, lite orolig är jag för hur han ska klara sig resten av månaden men å andra sidan är jag också väldigt stolt.

Själv skänker jag varje månad pengar till Läkare utan gränser, något jag började med i samband med katastrofen på Haiti. Egentligen har jag inte råd med det nu när jag jobbar mindre, men varje månad pengarna dras så känner jag mig ändå glad för mitt lilla bidrag. Därför blev jag också glad när jag också nu kan göra reklam för dem.
En fd elev till mig har varit i Afrika tillsammans med Läkare utan gränser och pengarna kommer verkligen till nytta och det hon berättade för mig, gör att jag kommer fortsätta skänka pengarna.