Från fem rum och kök till en etta på 35 kvadrat

Vaknat tidigt idag med, som jag alltid gör antingen jag är ledig eller jobbar. Delsbon ligger och sover och jag har inget att göra, så jag tar mitt morgonkaffe (eller rättare sagt mitt tredje morgonkaffe)och sätter mig här. Funderat lite på hur mitt 2009 såg ut, det hände mycket det året och är väl en bidragande orsak till att jag känner att jag måste varva ner och hinna med att andas.

Förra året sålde jag nämligen mitt hus. Huset jag köpt fyra år innan, men drömmar om inredning i afrikansk stil, en trädgård som i mitt huvud såg ut som en parkanläggning och självklart en värdeökning på huset (som jag skulle fixa till) som skulle få de flesta pensionssparare att blekna. Nu var det ju inte enbart därför jag blev med huset, mina barns far skulle sälja det och flytta ihop med en tjej, och min son ville inte följa med. Så självklart skulle han bo med mig jämt, istället för varannan vecka, men då bodde jag i en liten 3:a och nu behövde sonen mer space, så jag köpte huset som jag bott i en gång som gift. Hus, bilar eller datorer ska man inte köpa av nära vänner, släktingar eller kära, men det är en annan historia.

Jag började storstilat, renoverade sovrum, sen sonens rum, datorrum, sen lite i kök, sen i vardagsrummet och sedan på det igen. Aldrig blev det färdigt, för när ett rum var klart var det dags för nästa, sen hade jag inte renoverat genomtänkt så snart blev det dags att börja om med det renoverade rummet kändes det som. Sen skulle ju trädgården fixas, snygga stenar i landen och hjälp vad jag kånka och bar. Allt detta var hemskt roligt och jag mådde bra, men jag hade glömt hur mycket triviala saker det finns med ett hus som jag inte kan eller har svårt med pga fysiken; klättra på stegar och rensa hängrännor, skotta blötsnö, vad gör man när pannan stannar och ja, tusen saker till.

Till detta så tillkom ju pengar, för hjälp vad det kostar att fixa ett gammalt skruttigt hus, så lån togs till lån, togs till lån. Snart såg jag inte lönen för alla lånen. Sen ville jag ju göra annat också; resa är ju min passion. Sonen träffade en tjej efter våra tre år i huset och flyttade ihop med henne, jag satt fast i hus-drömmen. Men till sist insåg jag att det här är inte kul och absolut inte bra, så jag ringde mäklaren och satte igång försäljningskarusellen; och lyckas tajma den stora husförsäljningsnedgången precis, så trots jag städade och stylade så blev min framtida pension visst nåt att blekas över, dock inte på det sätt jag drömt om. Jag gick visserligen med vinst mot vad jag gett för huset, men jag hade ju tagit lån, så slutet blev mer lån än vinst.

Landsortsbo som jag alltid varit, valde jag nu att flytta in till stan, och det var jobbigt att flänga runt och leta bostad; bra område, inte åka mer än en buss till jobbet, balkong skulle jag ha och så skulle jag känna direkt att här vill jag bo. Och så hittade jag den; en etta 20 minutersbussväg från mitt jobb och med 10 min promenad ner till centrum. Och det blev en etta på 35 kvadrat, men den har ett riktigt kök och balkong, men jag fick ju rensa ur huset rätt rejält för att få plats. Fast jag hade ju sista året bott i vardagsrum och kök ändå, för de andra rummen bara stod. Ett plus är också att nu kan jag ju; det jag drömde om innan, kanske jobba lite i Norge, bo utomlands när jag blir pensionär eller riktigt nerväxlad; om jag sen gör det vet jag inte, men jag känner att jag är ett steg närmre mina drömmar iaf, när jag inte är "bunden" vid ett hus.

Nu stormtrivs jag där, men jag behöver (nja eg inte, men vill) organisera upp min lägenhet lite, hur vet jag inte, men har ju bott där snart ett år, så en rensning kommer väl till pass.

Skillnaden hus-lägenhet; ekonomiskt, känslomässigt, vad man kan spara på kommer jag säkerligen att återkomma till.