Vad är det med dig?

Den frågan fick jag av två personer igår; kompisen och lillasyrran.

Hon som jag alltid rest tillsammans med frågade vart vi skulle ta vägen i år, och när jag berättade att jag skulle göra en ensamresa blev hon svart i ögonen. Jag försökte förklara varför, jag är just nu trött på människor (inte på henne) men känner att jag vill vara ensam, och inte har lust att planera och sedan göra en semester där jag måste ta hänsyn till hennes "stress-måste-hitta-på-något-att-göra". Sist fick jag inte ens tid att sätta mig en stund och läsa, hon hade inte ens en bok med sig, vilket slutade med att det var bara att låta min bok ligga ouppackad i resväskan, och ge sig ut på ett planlöst travande genom hotellorten, bara för att fördriva tiden. Jag berättade också att jag vill försöka övervinna min rädsla för att ge mig av till okänd ort och att jag hemskt gärna åker på semester med henne en annan gång. Hon förstod men ändå såg jag hur besviken hon var, hoppas det inte är på mig utan endast på mitt beslut. Sedan undrade hon hur det stod till med mig egentligen och vad det var med mig. Jag hittar inget bra svar på det.

Lillasyrran som inte brytt sig ett skvatt på flera år om att upprätthålla kontakten, kom äntligen efter mycket tjat från mig på fika. Men jag vart besviken, för det visade sig att den tjejen hon brukade gå ut med krogen hade hon lyckats bli osams med, så nu ville hon ha mig att gå ut och svira. Även här förklarade jag så bra jag kunde, att jag tycker det inte ger mig ett skvatt att gå på nöjeslokaler, och att jag också försökte spara pengar och gett mig själv löftet att inte köpa eller göra något onödigt. Också här kom frågan vad det är med mig. Syrran kunde dock inte med att visa någon besvikelse iallafall, har man inte brytt sig om kontakt innan så kan man väl inte med att bli besviken när jag inte vill gå ut. Hoppas bara att hon vill fortsätta att fika.

Till detta kommer att flera har undrat när de hälsat på hos mig var min TV är, var ju ett tag sen jag slängde ut den och ångrar inte detta ett skvatt. Men folk tycker jag är konstig för det, och när någon kommit så har de velat se skidtävling som går på TV just nu. Hmm då hade de väl bättre kunnat stanna hemma.

Men jag funderar starkt på mig själv, är jag konstig eller? Nu till råga på allt läser jag otroligt äckliga deckare om seriemördare, är så jag vill blunda för de hemska skildringarna som finns där, men ändå läser jag.

Men trots allt, jag mår just nu jäkligt bra, känner mig stark och självständig. Hoppas bara de som betyder något för mig finns kvar, trots att de inte vet vad det är med mig.

Nu blir det äckelseriemördarboken en stund till, sen ska jag frosta ur kylen och göra åt lite mer matsaker som finns där, bl a ska jag koka ärtsoppa, göra skinkgratäng och baka bröd.

Jag ska också försöka bestämma vad jag ska beställa för grönsaksleverans från Årstiderna, har gott om tid att titta där, för jag får vänta med detta tills nästa lön. Tänker mig också läsa lite bloggar och leta tips. Puh, tur jag har semester.