Lite hjärtan

Är förkyld som bara den, men mår ändå så otroligt bra, och vet att det beror på att jag tagit tag i saker igen. Och när man mår bra blir man tacksam över mycket och givmild av bara den, men imorrn jobbar jag så jag får ge mina hjärtan nu;

* till min förstfödda dotter som skrev så vackert om mig på Facebook, och för att du är så tacksam över din barndom och ditt liv nu och gottskriver det på mig och din far, och jag som ständigt gick omkring med dåligt samvete när du var liten för att jag tyckte jag inte dög.

*till mellandottern som förlorade sitt ofödda barn nyss och som jag önskar jag kunde trollat så du slapp det, men som kämpar på med gott humör ändå och alltid har ett tröstande ord till mig ändå

*till yngsta dottern, som sliter med taskig ekonomi, ett heltidsjobb och försörjer på det både sig själv, sin sambo och sitt barn, och som kämpar för att behålla sitt hus. Jag önskar jag kunde hjälpa mer, men vissa saker är inte min sak att lägga mig i utan det får även din sambo ta tag i. Ändå hjälper du mig också när jag dalar och har alltid tid över för mig.

*till minstingen, min son, som alltid ställer upp, som gjorde ett fantastiskt vin, som alltid vill försvara mig (när du druckit lite öl och tror jag svävar i fara på stan) och som bjudit hem mig till ditt pågående boende i Spanien. Klart jag kommer.

* ett stort hjärta till mig själv för att jag lyckats få såna här telningar, har för det mesta en tanke att det beror på turen, men nä lite har jag allt påverkat med.

*till min bästis sen 30 år tillbaks, med dig kan jag lipa, skratta, fisa och tala om precis hur allt är, behöver aldrig föreställa mig och vet att jag duger precis som jag är.

*till delsbon, för att du visserligen är dålig på att säga det i ord, men alltid ställer upp när du kan, pussar mig hejdå om du så bara ska gå ut med soporna och för att du kom med alvedon och ipren imorse när jag var risig.

Till sist vill jag ge ett hjärta till en nyvunnen bekantskap:
* till bloggkompisen Lena, för att du fick mig att börja sticka igen, och för att (på ett sätt jag inte kan förklara) det känns som att det är något som stämmer mellan oss och det är skönt och ha dig där i cyberspace, helt enkelt